leker, äter och gör allt sådant som bara måste
dokumenteras för kommande skrapprojekt.
Du är den enda som brytt dig om att ta med
kameran och fotar glatt alla andra.
Plötsligt kommer du på, men jag då?
Jag var ju också här, det måste ju förevigas!
Istället för att besvära någon annan med att
ta ett foto vänder du kameran mot dig själv,
ler lite fånigt, hoppas ingen ser, och trycker av.
Helt ärligt, hur ofta blir dessa foton lyckade?
Här är mitt exempel från stranden igår..
Då är frågan; misslyckande eller konstnärligt?
Någon typ av känsla fångade jag väl..?
Man kan ju bli så inne i det där själv-fotandet med, tills det blir bra, att man inte märker saker runt omkring. Jag var på en fest, nu är det säkert 2 år sen, men jag minns det så väl, jag och en kille jag känt länge, vi skulle absolut höra nån gammal 80- el 90-tals låt, o medan vi väntade på att vår sång skulle komma så satt vi och lekte med hans mobilkamera, vi skulle ju ha ett kort på oss såklart! så vi satt där, lite onyktra, så bilderna blev ju inte så bra, men vi tog om, o skrattade, o tog om etc. Till slut fick vi väl en bra bild, eller om vi la ner projektet, vi undrade iaf var våran låt tog vägen... Den spelade vi för 30 min sen, svarade de andra... vi va alltså så inne i vårt fotograferande på oss själva att vi inte hade hört nånting omkring oss :D
SvaraRadera